Kan du ge oss en update på vad du gör just nu i ditt liv?
Jag jobbar på som vanligt på skategymnasiet och när det slutar för sommaren så ska jag nog måla lite för en firma. Jättespännande!  Har lite andra planer på g, får se hur dom utvecklas. Bor i min lägenhet i Gbg, men jag får se vad som händer. Känner mig flexibel just nu. Vet inte riktigt vart jag kommer hamna, Malmö kanske. Vi får se. Annars är det mycket lek med datorn. Har just fått mitt första grafiska jobb. Ska göra och uppdatera Elvines Myspace. Hur kul är inte det? Haha! Lägger även ner massa tid på gitarren. Har just fått låna massa studioutrustning så förhoppningsvis blir det nåt utav det. Hänger också massa med en underbar tjej vid namn Emily. Det vill säga; allt är kanon. Och så skatar jag en massa, kanske man ska inflika.

Stämmer det att du är granne med Jim Augustsson?
Nja, det får tas med en nypa salt. Han var min granne förut när han på bodde våningen under. Nu bor han hela två hus bort, haha! Har dock inte sett han på rålänge. Skadat knä har jag hört, plus rykten om en surfkarriär, hehe.

Kan du berätta lite om din uppväxt?
Jag flyttade till Luleå när jag var 10 och där började jag skata. Jag bodde i samma förort som Stefan Ylitalo, Mathias Ösund, Micke Larsson på Core Sthlm, Lojten, Pelle Gunnerfeldt i Fireside m.fl. Det var råkul! Massa grymma skatare som man såg upp till då. Sedan flyttade jag ner till Göteborg när jag var 14. Det gick ett par mörka år, men sen började jag skata när jag gick i gymnasiet igen. Jag hamnade i samma klass som Broder bläckfisk nr 1 (eller 2?) Kenny Svensson. That’s it.

Har du någonsin haft några skador?
Inte direkt. Massa stukade fötter dock. Under tiden jag bodde i Stockholm, den perioden jag körde för Element, så var mina fötter så paj att jag knappt kunde göra en kickflip. Skatade alldeles för mycket under den perioden med så dåliga fötter men jag tog en paus på 4 månader och sen så vart det bättre. Hade lite problem med ryggen för ett par år sen, men det verkar ha gått över. Peppar, Peppar.

Jerry trivs som fisken i vattnet när han får rulla runt på Tjernobyl Plaza. Här i en felfri Kickflip to Fakie.

Vad är din favoritterräng på skate?
Jag skatar väl allt, men föredrar street, sen mini och kanske lite vert någon gång i halvåret.

Du gillar att laga mat har jag för mig? Fast jag frågade runt lite så sa nån att du lever på falukorv och kanelbullar! Stämmer det eller är du matintresserad?
Haha, what!? Har nog inte ätit falukorv på 10 år. Däremot fick jag ett gäng backar kanelbullar från min systers restaurang, så då vart det rätt mycket. Men det hände bara en gång, sån tur har jag väl inte igen, haha! Men visst har jag ett kulinariskt intresse, mat är gott!

Men vad är bäst då? Alltså typ av käk?
Just nu har jag och tjejen hakat upp oss på indisk mat. Allt som går att doppa Naanbröd i duger bra. Annars tycker jag om att laga husmanskost. Syrrans ställe ligger nära mig så att stå vid hennes stekbord och laga till mat är guld.

Ok, nog om mat. Du sa att du hade lite lånad studioutrustning. Har du några musikaliska projekt på gång?
Jo, eller inget speciellt så, mer det som kommer ut. Kan inte sjunga för fem öre så jag tar det som en ursäkt att sitta och spela in rakt mot trumloops. Drar lite ackord och lägger på solon. Har just gjort klart min första låt. Ska få på piano på den av en mer eller mindre känd Dupontare. Lite press känner jag också efter att få låna fin utrustning av en butik, men vi får se, kanske blir en ny Tommy Guerrero. Haha!

Jag har hört dig sjunga. Ibland nynnar du när du skejtar, har du tänkt på det? Har du en bra låt i huvudet då?
Nej, tvärtom, det är skiten som fastnar. Så får man nynna ut den tills den är borta. Så skulle någon höra mig nynna på Britney så är det inte för att jag diggar skalliga brudar.

Haha! Berätta om för och nackdelar med att leva som skateboardåkare i Göteborg.
Fördel? Vilken fördel. Jag har nära till Tjernobyl i alla fall. Nackdelarna är väl alla man kan komma på. Sjukt kasst. Jag skatar hellre i Stockholm eller Malmö.

Har du planer på att dra?
Jo, kanske. Inget konkret dock, men Malmö hade vart grymt. Får se. Tjejen funderar på att plugga i Köpenhamn och då hade det vart grymt att bo i Malmö, men vi får se.

Beskriv Tjernobyl Plaza för de läsare som inte känner till det. Berätta om hur ni hittade det och så vidare.
TP är inget speciellt. Bara en yta med en q-pipe i betong, flatrail och flatcurb – samt allehanda skräp. Allt jag behöver. Hur det hittades har jag inte en aning om, det får du fråga Bling om, han hittade det. Det ska jag inte ta cred för…

Saknar du skateparken Galaxen?
Nej, jag älskar Area 51.

Nu är du väl så ironisk man kan bli?
Antagligen. Haha!

Jerrys tips om du inte blir bättre på skate: Skata mer! Motfråga: När det inte blir bättre än så här, vad gör man då? Backside Shifty i hjärtat av Göteborg.

Om du skulle sätta ihop ett drömteam med svenska åkare vilka skulle det bli då?
Joel Svärd, Sverker Persson, Malcom Tellgård, Jonte Eklund, Lill-Micke och alla andra som är supertrevliga och jordnära människor. Skalman och Stefan Toth så klart! Och John Magnusson och Jocke Olsson.

Du och James har ju varit och plåtat. Kan du berätta lite om dom olika spotsen och vad det är för tricks?
Vi hade inte så mycket tid. Vi fick typ två dagar att fota på. Jag tog bara första bästa för att hinna med. Obligatoriska Tjernobylbilden, en minirampsbild och lite annat. Körde med en knäckt skate på alla bilderna, så jag hade lite tur att den inte gick av. Då hade det inte blivit nån intervju.

Har du sponsorer?
Jag kör för Concrete Gbg och så kör jag för Nixon. Det vart massa strul där, men nu är det klockor på g så det är nog löst nu. Sen skulle jag köra för Matix, men nån sur fransos satte stopp för det så jag vet inte vad som händer. Ingen klädsponsor nu antar jag, men skulle WESC höra av sig så skulle det vara helt ok. Sen får vi inte glömma Polygon Hardware!

Eftersom detta är en update så undrar jag, vad skiljer Jerry Svensson nu från Jerry Svensson 1997?
Fler skatemil under fötterna. Inte så mycket annat. En mer harmonisk Jerry kanske.

Läser du böcker?
Yes! Massor. I perioder. Älskar böcker och tar gärna emot boktips. Ska köpa senaste Harry Potter snart, haha, men jag gillar även tyngre litteratur.

Har du några tips på tung litteratur?
Kafka funkar väl alltid, haha. Nej, men Tärningsspelaren, Nionde Insikten, På Västfronten Intet Nytt och så vidare. Det finns massa bra böcker. 1984 gillar jag, men boken George Orwell skrev om sina erfarenheter när han krigade mot Franco i Barcelona är sjukt bra. Homage To Catalonia heter den.

Musik då, tipsa folk om grymma grejer!
Orkar inte med att lista upp mina musiktips för det skulle bli så sjukt många. Jag gillar det mesta. Däremot skulle alla må bättre av lite blues. John Lee Hooker är svårslagen. Sen är jag ett stort fan av Tommy Guerreros grejer.

Jag har den där skivan med Gonz (Tommy Guerrero & Mark Gonzales – What It Isn’t 2001), den är störig. Har du hört den?
Japp, jag har den. Spoken word-skivan. Ascool ju!

Har du någonsin klippt samma frisyr som ett proffs? Och i så fall vilket?
Hahaha, nej, verkligen inte. Antar att du frågar efter egen erfarenhet? Jocke Boberg med Tony Hawk ’87-frilla. Haha!

Det hade varit en syn för gudarna. Om du fick hundra miljoner kronor vad skulle du göra då?
Åkt till Köpenhamn, gått in på Agent P och köpt allt där för att sen dra till Barcelona med Milly.

Skulle du gå in? Jag hade blivit buren tror jag! Ok, som kontrast då, om du hade en skuld på hundra miljoner kronor vad skulle du göra då?
Tja, jag hade inte kunnat göra så mycket skulle jag tro… Skatat en massa. Det kostar ju knappt nåt.

Vad vill du säga till alla kids där ute som vill bli bra på att åka?
Skata massor. Och blir du inte bättre, skata mer!

Jag tänkte vi skulle runda av, det är dags för den obligatoriska tacklistan!
Tack till alla som förtjänar ett tack. Speciellt ett tack till min inspiration och musa, Emily.

Foto: James Holm

Tidigare puclicerad i Transition #3 2007

Jocke ringer och har en ny grej på gång. I bakgrunden hörs marschmusik med The Hollywood Bowl symfoniorkester och engelska kavalleriet och här ska Michael Jackson komma in med ›Billie Jean‹. »Jag vill gärna förtydliga en sak« säger Jocke. »Det är tekniken som är det roliga, hade det inte varit för tekniken så hade jag nog inte haft det här musikintresset.« Han skruvar upp engelska kavalleriet lite och det låter ganska pampigt med trumpeter och allt. »Michael Jackson måste ju söka nya vägar till publiken nu!« ropar Jocke.

TEXT: PER ADOLFSSON 2003

Jocke Boberg har en studio i sin garderob. Det är datorprylar, syntar, skivspelare, gamla rullbandare och en massa sladdar överallt och när han går in där kan precis vad som helst komma ut. Metallica möter Kraftwerk i Madickens ›Piluttavisa‹, Sean Paul får dragspelshjälp av Hasse Tellemar och The Sounds lirar tillsammans med Carola.
»Det bästa med mina mixar är att de är så jävla onödiga. Ju löjligare desto bättre« säger Jocke. Han kallar det för ljudterror. När han har hittat något som är tillräckligt löjligt och onödigt skickar han det till Sveriges Radio där svenska folket länge kunnat höra hans mixar i p3-programmen Rally, Salva och Roll-On.

»Det handlar mest om att komma på idéerna. Mixningen är ganska enkel när man väl hittat låtarna. Ibland mixar jag två låtar som går i samma takt, som riktiga Dj´s gör, men jag tycker det är fusk. Det blir roligare om man tar en helt sjuk kombination, som Sean Paul och Hasse Tellemar. Det är trefjärdedelstakt och fyrafjärdedelstakt samtidigt. Riktiga musiker klarar inte av att lyssna på det, men det är roligt.«
Jocke har en egen logga som föreställer en gubbe som klipper sönder en vinylskiva med en sax, och han har ett manifest som han har snott från Sveriges Television och gjort om lite:

»En remix i allmänhetens tjänst
som skall spegla och granska världen kring oss,
som skall ta hänsyn till minoriteters behov,
som skall vara en kulturbärare,
men också en god underhållare.
Och som inte bara behöver sikta på stora publiksiffror.«

»Jag kan göra vad jag vill för egendom är stöld« säger Jocke och så flinar han.
För egentligen snor han ingenting. Så länge han inte ger ut sina alster på skiva så finns det inga upphovsrättslagar som hindrar någon från att spela flera låtar samtidigt, även om mottagandet kan bli blandat. Han berättar att han nyligen fick hatbrev från upprörda Johnny Cash-fans som tyckte att det var hemskt att han mixat honom med Michael Jackson som är så äcklig. »Men andra blir glada, som när jag gjorde en mix med Gamle Svarten av Cacka Israelsson som knappt hade spelats på sextio år. Den mixen spelades jättemycket i radio och plötsligt fick han några tusenlappar i Stim-pengar. Helt oväntat.«

De musikaliska parodierna når nya höjder i Jockes garderob. Hiskligt pretentiösa poplåtar blir till skämt, skämt blir till allvar, det ena leder till det andra och ibland sticker saker iväg utan att han riktigt har kontroll över dem. Där står till exempel en gammal orgel som någon skrivit ›The Gonzos‹ på med stora bokstäver av gaffatejp. ›The Gonzos‹ är Jockes band som han har tillsammans med kompisen Magnus Ljungdell. Det är en ganska konstig historia. »Hrm…« säger Jocke. »Vi pratar aldrig om Gonzos. Problemet är att jag aldrig tänker på Gonzos, och jag tror inte Magnus gör det heller. Vi blir bara påminda om det.«

Han berättar att han köpte orgeln mest för att det var ett så löjligt instrument som han länge velat ha, och så en kväll fick de för sig att de hade ett reggaeband. Jocke spelade lite på orgeln och Magnus spelade gitarr och sjöng något, och så trashade Jocke till alltihop i datorn för att det skulle låta som gamla Jamaica-singlar och brände ner det på en cd. Det var bara på skoj, men plötsligt blev de valda till månadens demo i p3. »Stenhårt distad dubduo från Göteborg som spelar på trasig orgel. Dance till you drop, typ« sa programledaren.
»Det är det mest framgångsrika och oseriösa i kombination som jag nånsin varit med om« säger Jocke.

»Vi har spelat som förband åt Randy i Örebro och när vi spelade på Rio-Rio en kväll var det en skivbolagsperson där som ville ge ut en skiva med Gonzos, men jag tror aldrig att Magnus ringde upp honom igen. Och de har ringt och bett oss spela i Stockholm. Och nu var det nån som ville att vi skulle spela på fyra ställen i samband med en release av nån skateboard-film… Jag tänkte att man kanske kunde överlåta bandet till nån som håller på och harvar och aldrig får spelningar. En annons i tidningen liksom: dödsbo överlåtes. Fast jag kanske måste fråga Magnus först.«
Det är lite besvärligt, tycker han, för egentligen är han inte ett dugg intresserad av att vara rockstjärna. Det är så mycket annat han prioriterar, så många projekt.

Just nu är planen att ›hotta ner‹ låtar, berättar Jocke. Precis som man brukar hotta upp gamla artister för att det ska låta modernt vill han tvärtom ta nya och göra dem attraktiva för 1920-talspubliken. Petter ska till exempel få rappa till en gammal bläckblåsorkester från trettiotalet, för Jocke påstår att man kommer närmare framtiden om man tänker bakåt.

»Jag tycker att musiken har blivit mycket mer allvarsam nuförtiden än den var förut och jag tror att det finns ett behov av skämtmusik och nonsenshumor. Man undrar bara: varför? Och det är ju jätteroligt.«

»Jag skulle vilja starta en klubb där jag enbart spelar stenkakor på såna där gamla trattgrammofoner. Och jag ska göra lite olika filmer. Jag har just skaffat lite DV-prylar. Just nu håller jag på med en musikvideo där videon görs innan låten finns, sedan måste man göra en låt som passar. Det blir lite omvänt. Testa att gnola till MTV utan ljud får du se!« ¶

Av Eva Råberg 2003.

Det började som parodier på dansmusik-mixar och slutade med jobb på Sveriges Radio. Han har svaret på vad professor Balthazar har gemensamt med Tom Jones och han gillar inte musiken i Fame Factory. Hans namn är Jocke Boberg, en musikskapare lite utöver det vanliga.

Det är egentligen en klädkammare men det lilla rummet påminner mest om ett teknikmuseum. På en hylla vilar en gammal 78-varvare och ovanför datorn hänger en mini-moog från 1972. Det ligger sladdar, mickar, datorprylar, skivspelare och diverse tekniska pinaler överallt och det är här han har sin studio.

Jocke är 27 år gammal, fyra år yngre än mini-moogen, och uppvuxen utanför Tjörn med mamma, pappa och en syster. Efter gymnasiet, en finmekanisk utbildning i Umeå, flyttade han till Göteborg. Där har han hunnit med jobb på en skateaffär, en ettårig medieutbildning på ITC Interactive, två och ett halvt år som webutvecklare på Svenska Mässan och ett halvår på en reklambyrå.

Idag är Jocke anlitad av Sveriges radio och den som någon gång lyssnat på Salva i P3 kan inte ha undgått hans minst sagt udda mixar. Musikaliska jippon där professor Balthazar hänsynslöst mixas ihop med Tom Jones och George Clinton möter Trazan och Banarne i remixen Play That Balla Trazan.

- Från början är det parodier på dansmusik-mixar. Så upptäckte vi att det lät nästan likadant som kommersiella mixar, så jag började driva med det istället, förklarar Jocke.

- Det är en hårfin linje mellan skämtmusik och kommersiell dansmusik, säger han och spelar upp ett par låtar. Det låter både bra och professionellt och man kan inte låta bli att undra hur han får idéer till allt.

- Jag har alltid tyckt om att hålla på och löjla mig med musik. Hör jag till exempel the Sounds kan jag tycka att melodin är väldigt lik Hey Mickey, så börjar jag sjunga med fast det är helt fel låt, säger han med ett skratt.

Och det fungerar. Han mixar är uppskattade och har börjat väcka alltmer uppmärksamhet. Många är väldigt populära och han har börjat få mycket mail.

- Det är jättekul, säger Jocke. Det är hur mycket feedback som helst och det är nästan bara positivt. Folk är jättesnälla.

Även om musiken tar en stor del av Jockes tid just nu finns det alltid tid över för två andra stora intressen; skateboardandet, något han har hållit på med sedan 1985 och skrivandet. Jocke har gjort flera jobb för tidningar som Transition, Skateboarding och Edge. Han visar upp senaste numret av Transition där han har intervjuat skateboardåkaren Magnus Ljungdell och berättar att han har en grej på gång även i nästa nummer av tidningen.

I mars 2003 startade Jocke och en kompis upp ett annat musikprojekt som resulterade i bandet The Gonzos.

- Jag fick en gitarr i födelsedagspresent och jag hade köpt en orgel på skoj. Jag ville ha en orgel för att det är ett så fånigt instrument. Helt plötsligt fick vi för oss att vi var ett reggaeband för vi har ju en gitarr och en orgel, så vi spelade in lite låtar, säger han.

En av deras låtar har varit veckans demo i P3 Rytm och den 1 november åker de till Örebro som förband åt Randy. Något som skulle få vilket annat band som helst att börja drömma våta drömmar om listplaceringar på ZTV och vip-rum på Video Music Awards. Men Jocke tar det med ro.

- Eftersom det är ett projekt som inte spelar någon roll tackade vi ja på en gång för vi skulle få öl och bo på hotell. Så nu åker vi upp med den här löjliga orgeln där 20 procent av tangenterna inte funkar, säger han och förklarar att the Gonzos trots allt mest är en hobby.

Hobbyprojekt eller inte, det låter ganska bra och i sann Jocke-anda väldigt annorlunda. Och så är det ofta när det gäller Jocke och hans musikprojekt. Spontant, kul och fullkomligt obegripligt. Något som rimmar illa med Fame Factory och andra kommersiella musikjippon som vinner allt mer mark i musikbranschen.

- Det är fruktansvärt sunkig musik. Jag gillar sådant som kallas för sunkigt när det är tanter som sjunger falskt. Men det där är ju riktigt jävla skitdåligt. Det är smöriga texter till något dansbandskomp och det är inget coolt gammalt dansbandskomp, det är …. usch, säger han och skakar på huvudet.

Nä, Jocke kommer nog aldrig att bli en musiker som säljer sig billigt i jakten på listplaceringar. Han gör sin grej och han gör det bra.

Klockan börjar bli mycket och Jocke tågar ut i köket där flickvännen har stekt pannkakor. Helt vanlig kvällsmat hos en musikskapare lite utöver det vanliga.